Här kommer några reflektioner om jämställdhet med fokus på ingenjörsutbildningar, jag är ju själv lektor och lärare i byggteknik. Ämnet är intressant eftersom det är politiskt laddat och för att vi i och med jämställdhetsintegreringen uppmuntras att tänka i termer av genus och jämställdhet. Dessutom är det komplext och spänner över många fält – biologiska, psykologiska, evolutionära och kulturella perspektiv behövs för att göra en mycket ofullständig överblick av frågan.
Jag tänkte ta avstamp i schackvärlden där jag själv tillbringade en stor del av min uppväxt. För närvarande pågår VM-matchen som spelas mellan den regerande världsmästaren Magnus Carlsen och utmanaren Fabiano Caruana. Det är ingen tillfällighet att det är två män som möts, ingen kvinna har någonsin spelat en VM-match. Den som varit närmast är Judith Polgar som var rankad 8:e i världen som bäst. Vad kan då denna manliga dominans bero på?
https://en.wikipedia.org/wiki/World_Chess_Championship_2018#/media/File:Magnus_Carlsen_vs._Fabiano_Caruana,_WCh_2018,_6_game.jpg
Först och främst kan man konstatera att endast knappt 10 % av alla officiellt rankade spelare är kvinnor. Då är en rimlig statistisk konsekvens att det är färre kvinnor i toppen, dock är kvinnorna i toppen alltför få för att denna förklaring ska räcka till (alla schackspelare som är födda i en viss månad, t ex april, borde rimligtvis utgöra ungefär 1/12 av alla spelare i toppskiktet). Dessutom behöver man förklara varför så få kvinnor väljer att spela schack. Det skulle kunna ha att göra med kulturella föreställningar kring att en typisk schackspelare är en logiskt tänkande man och att denna föreställning reproduceras och får flickor att välja andra mer kvinnligt kodade aktiviteter när de inte har tillräckligt med kvinnliga förebilder att identifiera sig med. (Med kvinnligt kodad aktivitet avser man en aktivitet som vanligtvis förknippas med kvinnor, till skillnad från att säga att en viss aktivitet de facto ÄR kvinnlig, varvid man ger utrymme åt att man skulle kunna ”koda om” aktiviteten om värderingar, normer eller utfall skulle förändras.)
Liknande frågeställning, om än inte med lika stor obalans, finns inom STEM (science, technology, engineering och mathemathics) och förklaringarna brukar spänna från kulturella och biologiska. Men de behöver förstås inte utesluta varandra, om vi tar en tvärvetenskaplig utgångspunkt. Vi startar i den biologiska änden.
Simon Baron-Cohen från University of Cambridge är en av världen främsta forskare på autism, men han har också studerat könsskillnader och kopplat dem till en enkel modell med de två olika polerna empati och systematisering. Empati innebär viljan och förmågan att känna in och förstå en annan människas inre tillstånd och svara med en lämplig känslomässig respons. Systematisering är viljan och förmågan att analysera mönster och bygga regelsystem, något som är mycket gångbart inom STEM-området och förstås även schack. Man kan uttrycka detta som en enkel modell med två personlighetstyper.
I den största studien någonsin om autism och könsskillnader som omfattar över 670 000 personer (!), varav hela 37 000 med autism, konstaterade man att kvinnor har en högre grad av empati E och män har en högre grad av systematisering S. Könsfördelningarna överlappar varandra såtillvida att 43 % av kvinnorna och 25 % av männen klassades som typ E eller extrem-E varvid 44 % av männen och 27 % av kvinnorna kunde klassas som typ S eller extrem-S. Stort överlapp men ändå tydlig och signifikant skillnad. Resultaten säger alltså en del om fördelning på ett kulturellt och aggregerat plan, men mycket lite om enskilda individer.
När det gäller personer med autism, som är mer än dubbelt så vanligt hos män än hos kvinnor, så uppvisar de en förskjutning mot S-polen oavsett kön. Man brukar dock inte säga att autism innebär sämre förmåga till empati i allmänhet, men däremot en sämre förmåga till den kognitiva aspekten av empati. Typiskt kan en person med autism känna in andra människors känslomässiga tillstånd, affektiv empati, men har svårare att förstå varför människan känner som den gör.
Då kommer vi till frågan varför det är på detta sätt att kvinnor och män är olika i kognitiv bemärkelse. Är det så att flickor fostras att bli mer empatiska och män fostras att bli mer systematiserande? Så måhända vara fallet, men Baron-Cohen och kollegor har också studerat kopplingar till genetik och biologiska förutsättningar. Graden av empati eller systematisering kan också kopplas till testosteronhalt under fosterstadiet där hög halt korrelerar mot en högre grad av systematisering och en lägre grad av empati, alltså innan kulturen haft en chans att ha någon påverkan. När det gäller ärftlighet så antyds också en sådan skillnad på empati-systematisering. Här kan man jämföra med tvillingstudier kring skillnader i IQ och olika personlighetsdrag som brukar visa att över 50 % av variationen kan härröras till genetiska skillnader och ärftlighet. Det finns dessutom rent fysiologiska skillnader i hjärnans uppbyggnad hos män och kvinnor. Vidare finns evolutionära förklaringsmodeller kring varför hjärnan formats olika hos män och kvinnor som baseras i grundläggande faktum kring reproducering. Mödrarnas empati har överlevnadsvärde för barnen som mödrarna varit hemma med och männens systematisering kan ha haft betydelse för jakt och verktygstillverkning. Ur ett evolutionärt perspektiv har dessa skillnader formats för att de haft ett överlevnadsvärde. Här är en kortföreläsning (15 min) av Germund Hesslow som ger en överblick.
Även om det är svårt att exakt modellera hur dessa aspekter format oss och i vilken utsträckning finns alltså flera skäl att förvänta oss att det får genomslag på arbetsmarknaden för STEM och i än högre grad i schackvärlden utan att det föreligger någon diskriminering. Män är i högre utsträckning systematiserande snarare än empatiska och detta är personlighetsdrag som gynnas i STEM och i schack.
Detta utesluter förstås inte kulturella faktorer. Man brukar säga att man inte ska härleda ett bör från ett är och att män från början varit överrepresenterade (från början närmare 100 %) som schackspelare eller inom STEM har ju lett till normer och gemensamma föreställningar att schackspelare eller individer inom STEM därmed bör vara män, alltså manligt kodade aktiviteter och yrken. Att vi bygger normer och kulturella föreställningar kring biologiska och evolutionära faktum och sedan oreflekterat betraktar avvikelser som oönskade finns det många exempel på. Men utan förebilder som kan bryta ny mark utvecklas ju inte kulturer (precis som det ibland behövs en och annan James Damore). Kvinnliga utövare som Judith Polgar inom schack verkar som förebilder som visar flickor att det är möjligt att slå sig in i toppen och lika så inom STEM. Dock bör nämnas att det var 13 år sen Polgar var rankad 8:a, vilket ingen annan kvinna någonsin varit i närheten av att uppnå. Judith var för övrigt den yngsta av tre systrar som alla drillades stenhårt i schack från födseln av sina föräldrar.
Även om vårt biologiska och evolutionära arv alltid kommer påverka oss och förändras i mycket långsam takt så är vår hjärna till viss del plastisk och föränderlig, vilket vi också ser ur ett vuxenutvecklingsperspektiv där vi ser utvecklingen i termer av personliga transformationer. Vi är inte tabula rasa, men vi är inte heller helt statiska i vår personlighet. Dessutom utvecklas kultur, normer och teknologi på ett sätt som på ett ganska grundläggande plan förändrar oss, våra sätt att interagera och hur vi arbetar. När det gäller ledarskap så vågar jag påstå att det funnits en långsiktig trend från ledare som heroiska härförare som visar vägen mot ett mål, mot mer av postheroiska ledare som i högre grad bygger relationer och kulturer och ”håller space”. Liknande utveckling kan man möjligen se inom STEM där man i högre grad diskuterar komplexa problem där man måste samordna kunskapsresurser, olika perspektiv och utöva ett mer kollektivt ledarskap där samarbetsförmåga och empati blir allt viktigare beståndsdelar, något som också reflekteras i nya organisationsformer som växer fram.
Utvecklingen gäller även till viss del byggbranschen där man i högre grad behöver samverka och tänka på kulturfrågor när man hanterar frågor om säkerhet, etik, olika kön och etnicitet. Dock bör nämnas att många ämnen inom STEM, t ex mitt ämne strukturmekanik, även fortsättningsvis främst kommer att gynna de som är systematiserande eftersom de i grunden handlar om att följa regler och visualisera objekt i rymden. Och även om schacket förändras med det ökade inflytandet av artificiell intelligens så lär sporten även i fortsättningen att domineras av män.
Men är det ens lämpligt att tala om dessa skillnader? Världen förändras och är det inte bättre att vi gemensamt har antagandet att vi alla kan förändras och därmed anpassa oss till den ökande förändringstakten? Är inte biologiska förklaringsmodeller i grunden reaktionära och bakåtsträvande? Hade vi inte fortfarande varit kvar i 50-talets könsroller om vi inte trott det varit möjligt att bortse från vårt arv och spränga lite könsgränser?
Låt oss avslutningsvis återvända till autismforskningen där den genetiska och arvsmässiga förklaringsmodellen är en självklarhet. Och där är den definitivt inte av ondo. Förr i tiden trodde man att autism berodde på att barnen inte fick tillräckligt med kärlek av sina, som man kallade det, kylskåpsmödrar, vilket bidrog till att ytterligare stigmatisera redan prövade mödrar. Inte nog med att de led av att deras barn inte fungerade som andra barn, de fick dessutom höra att det var deras fel. Sedan dess har lyckligtvis utvecklingen gått framåt. Nuförtiden betonar man för föräldrar till barn med autismdiagnos att autismen är genetisk och ärftlig. Det finns en hel del ni och omgivningen kan göra för att stötta barnet, men det är inte på något sätt ert fel att barnet har autism!
Man kan också uttrycka det som att vi har vårt biologiska arv och våra olika förutsättningar som vi bör acceptera, men att det också finns en hel del vi kan påverka i vår kultur och förstås våra egna val. Visdom är att förstå skillnaden mellan det vi kan förändra och det vi inte kan förändra, vilket sinnesrobönen fångar:
God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
Courage to change the things I can,
And wisdom to know the difference.
